Kikade först försiktigt in på Galleri Flach och möttes av en märklig syn. En lång rad av ytterst enkla sängar stod i en lång rad men något liknande ljusgrå tunna madrasser. Var det något att gå in för undrade jag, men nyfikenheten tog över. Madrasserna visade sig vara svartvita akvareller med sjukhusliknande motiv. Lite skrämmande samtidigt som dom var lite lockande.
Amanda Kristina Pedersens Fysionomiska undersökningar var titeln på utställningen av Kristina Bength och håller på till den 20 februari. Jag gillade den skarpt. Vilken tur att jag gick in. En mycket sevärd utställning. Bilderna har egentligen sitt ursprung kring 1900-talets början kan man säga. Mer om det finns att läsa i galleriet och på deras hemsida.
För övrigt var det inte mycket att se i dom andra gallerierna märkligt nog. Några hade för mig helt obegripliga verk. Idébaserad nutidskonst ger ibland mig känslan av att vara en återvändsgränd i konsthistorien. Men som alltid är det förstås skillnad på bra och dåligt. Om verken helt saknar energi och liv, då är inte jag med längre. Har man en idé som inte visar sig fungera i genomförandet, då tycker jag den är helt döfödd. Men det kanske var död som var målet?
