Den varma glöggen tog så klart slut precis när det blev min tur. Men efter tiominuters väntan på uppvärmning av två nya flaskor så fick jag min mugg fylld.
Så småningom smög jag mig ned till modeutställningen en våning under för att kika på bilderna. Det var lätt att se att Richard Avedon och Irving Penn var i en helt egen klass. Men den svenska Michael Jansson hade också en del fina bilder. Modebilder är väl nästan den genere som står längst bort från mitt eget fotograferande. Men trots det så tyckte jag att utställningen var klart sevärd.
Det börjar att klarna för mig vad Fotografiska står för. Det står för störst. Den största platsen att visa fotografi i Stockholm. Men inte för att visa den mest intressanta fotografin. Den får man hitta hos de mindre gallerierna. Känslan som jag fick från början att Fotografiska inte är till för mig står sig. Fotografiska är till för de oinitierade. De som inte har så mycket erfarenhet av att se fotografi. Men dom har fått en mycket bra plats att börja bekanta sig med god fotografi.
Vid utgången så rese sig en svart bergvägg. Jag tog några bilder på den och gick i nysnön mot mitt eget lilla galleri, bara 1/80 av Fotografiska.
PS. Fick en liten påstötning om att Fotografiska är störst i världen, så det är bäst att få det tillagt. DS.
